KÖNSFÖRRÄDARE

Apr 09

Ilskan.

När journalister (och andra) ska beskriva oss, så återkommer de allt som oftast till vår ilska. Könsförrädare är arga, mycket arga, det kan tydligen konstateras. Tyvärr stannar det oftast där, vid ilskan som fenomen i sig. Kanske är det vårt fel, kanske någon annans, men i vilket fall är iakttagelsen intressant.

Vad är ilska som inte tillåts ta sig ett objekt? En pose, i bästa fall med en indirekt substans? Är den ilska människor antar att vi uttrycker begränsad till vad som antyds av ett namn, eller – hu – av en presstext?

För att undvika fallgropar, undvika att liksom kapitalisera på någon annans mycket påtagliga känsla, ska jag här försöka ställa upp några förklarande punkter.

Vi är arga därför att:

Vi måste jobba för att förtjäna att överleva, trots att våra jävla pissjobb oftast inte förtjänar att existera; trots att de jobb vi förödmjukar oss själva i, i själva verket, är en förödmjukelse mot oss.

Vi måste räkna våra relationer som skulder – välgärningar och illdåd att summera.

Vi måste räkna all fri användning av vår tid som belåning av oss själva. Vad gjorde jag när jag skulle sökt jobb? Vad gjorde jag när jag skulle utfört någonting, fortbildat mig, gjort mig anpassad, gjort mig värdig?

Föreställningarna om våra kroppar väger ner på våra möjligheter att bilda vettiga jävla relationer med varandra.

Våra sexualiteter existerar inte så länge de inte kan inrymmas i två eller tre på förhand bestämda, matematiska matriser.

Vi går hem med ett skrik outlöst i bröstet, men vi kan inte tyda vad det säger.

Vi tillhör dem som inte får slå ihjäl det som hotar oss, därför att det skulle vara ett desperat våld, ett vulgärt våld. När vi slår tillbaka blir vi misstänkliggjorda.

Vår främsta önskan är att tiden ska stå stilla, därför att risken för försämring är så överhängande; därför att risken för ingen förändring är ännu större.

Vi har inga skyddsnät, och vi vägrar förväntas ha några heller.

Ingenstans kan vi bo, som inte kräver underkastelse, som inte kräver lydnad.

Vi deltar i utarmningen av våra uppväxtområden, men det känns inte som att vi haft någonting att säga till om i processen.

Vi ser världen fara fullständigt åt helvete, och vi förväntas vara dem som offrar privatekonomi, energi, tid och allt annat på att fixa den.

När vi arbetar producerar vi någon annans kapital, när vi är arbetslösa trycker vi ner priserna på arbete.

Nationalstaten existerar, polisväsendet existerar, militären existerar, patriarkatet existerar, kapitalismen existerar, fascismen existerar (och kommer till Malmö idag), Timbro existerar, transfobi existerar, ET CETERA.

OCH VIKTIGAST AV ALLT: SAMTIDIGT LEVER VI PÅ ANDRA; SAMTIDIGT ÄR VI I NÅGON MENING DE LYCKOSAMMA.

Feb 25

Curse All Law to be released in Europe

Release date: april 4th 2014
Territories: Germany/Switzerland/Austria/Belgium/Netherlands

Könsförrädares debut album “Curse All Law” was praised as one of the most promising new records of the year in Sweden in 2013. The buzz around the band resulted in a lot of live shows including concerts at major nordic festivals such as Way Out West, Roskilde Festival and by:larm, and as opening act for Glasvegas. Their first single “Raging River” got a lot of radioplay on Swedish national radio. And finally – as the band’s definite break through – Könsförrädare got a Swedish nomination to the prestigious Nordic Music Prize.

"Raging River" has already been released to radio stations all over Europe and Scandinavia. The single is now starting to get rotation on student radio stations all over Germany.

The release is supported by The Swedish Arts Council.

By:larm and Roskilde festival

This week Könsförrädare plays at by:larm and they’re also confirmed for Roskilde festival later this summer.

Upcoming dates:
26/2 - by:Larm, Oslo (NO)
27/2 - by:Larm, Oslo (NO)
1/3 - Borås konstmuseum, Borås (opening for Henric de la Cour)
4/3 - Kulturhuset, Stockholm (opening for of Montreal)
8/3 - Kulturens hus, Luleå (w/ Systraskap)
2/7 - Roskilde festival, Roskilde (DK)

* * * * * * *

Distribution Scandinavia:
Playground Music
www.playgroundmusic.se

Distribution Germany/Austria/Switzerland:
Cargo Records
info@cargo-records.de
www.cargo-records.de

Promo Germany/Austria/Switzerland:
Popup Records
info@popup-records.de
www.popup-records.de

Distribution/promo Benelux:
DGR Music
info@dgrmusic.com
www.dgrmusic.com

Jan 20

ett tillägg

…till föregående post: NEJ FEMINISMEN HAR INTE GÅTT FÖR LÅNGT ELLER SPÅRAT UR - SKA VI KOMMA NÅGON JÄVLA VART ÖVER HUVUD TAGET MÅSTE VI TILLÅTA OSS ATT SPÅRA UR ÅT ALLA HÅLL OCH KANTER. NÄR ALLA SPÅR ÄR UPPRIVNA, NÄR ALLT UNDERBART KAOS SAMLATS I JÄMSTÄLLDHET, NÄR MAKTEN LIGGER PLAN SOM NYFALLEN SNÖ ÖVER FÄLTEN, DÅ ÄR VI KLARA.

Jan 20

“‘riktiga’ frågor och ‘identitetspolitik’”

I efterdyningarna av Min Kamp har mycket sagts som varit sjukt smart. Till och med Debatt – som annars brukar vara den intellektuella motsvarigheten till Thunderdome – framstod som någorlunda sansat, och Gudrun Schyman med flera lyckades att på ett imponerande sätt visa hur Belinda Olssons (och vad vi får förmoda är ett helt team av namnlösa producenter och researchers) ”personliga upptäcktsfärd” i själva verket är ett fruktansvärt ovarsamt användande av en betrodd mediepersonlighets tolkningsföreträde. Det var dock en sak som saknades i Debatt, och som jag inte heller har stött på i någon annan av de svarsartiklar jag snubblat över (brasklapp här för obefintlig research).

Olssons raljerande över transfrågor och ”identitetspolitik” har bemötts på jättebra sätt av flera skribenter (Moa Svahn i Aftonbladet, för att nämna en). En feminism som enbart arbetar för att vita heterokvinnor i stark klassposition ska ha samma villkor som män är inte överväldigande progressiv, och jag övertygad om att den är mer (destruktivt) splittrande än vad t ex. queerfeminismen någonsin kommer att vara. Vad jag dock saknat i de brottstycken jag tillägnat mig är insikten om att identitetspolitik i allra högsta grad hänger ihop med de ”riktiga frågor” som ständigt framhålls som så mycket viktigare.

Ta arbetsmarknadsproblematiken. Kvinnor och män placeras i olika sektorer, får olika lön, påtvingas olika stora delar obetalt arbete, har olika stor möjlighet till avancemang, och tvingas finna sig i olika anställningsformer; så här långt är vi överens. Lösningar som föreslås handlar om kvotering, om vikten av förebilder (läs: satsa allt krut på de klassmässigt starkaste kvinnorna), om värdegrundsarbete eller i nyliberalt fall om att helt enkelt luta sig tillbaka medan de inskränkta övre generationerna snällt pensionerar sig. Lösningar som föreslås handlar om att anpassa systemet runt ett till synes obändigt motsatspar: Mannen och Kvinnan.

I de kategoriska motsatsparens värld byggs skillnad. När närvaron av motsatsparet ges grundläggande status hos en människa (till den grad att den som inte tillhör vare sig ”han” eller ”hon” ofta får nöja sig med att vara ”det” eller ”den”) utvecklas dessa skillnader till ett enormt komplex av mer eller mindre vagt motiverade gränsdragningar. Om vi har i åtanke att detta system av skillnad innehåller MÄNGDER av olika substantiv, verb, adjektiv och adverb så ligger det inte långt borta att inse hur skillnadsskapandet också måste skapa hierarkier. Givet många perspektiv är empatisk förmåga bra i förskolan men inte i industrin; inom vissa ideologiska ramar är industrin viktigare än förskolan.

När vi fortsätter att prata om kvinnor och män som kategoriskt och historielöst olika kan vi aldrig komma förbi biologiska myter. Det sociala, till sin natur ogripbart, föränderligt och gränslöst, blir helt enkelt ologiskt i ett sammanhang där skillnaden sägs vara grundmurad och absolut.

Vad som händer när tvåkönssystemet tillåts dominera arbetsmarknadspolitiken är att vi missar problemets kärna. Med de kategoriska skillnaderna bibehållna kan vi bara göra små justeringar, i bästa fall åstadkomma skademinimering; med de kategoriska skillnaderna ifrågasatta, försvagade och till slut körda i marken kan vi åstadkomma djupgående förändring.

Det finns en paradox i det tänkande som går ut på att ifrågasätta ”skillnader mellan könen” genom att lyfta fram könens kategoriska olikhet.

För att komma förbi Brattströmkritiken: att överge Män och Kvinnor som kategoriskt avgränsade grupper betyder inte att vi samtidigt ger upp kampen mot patriarkatet. Precis som i frågor om ras finns det ingen motsättning i att undvara människor påtvingade (kropps- och) identitetskonstruktioner och samtidigt identifiera mönster i fördelningen av makt.

Ovanstående är bara ett av de många sätt som en queer feminism har återverkningar på till synes orelaterade områden. Andra exempel: En kamp mot transfobi skulle minska hemlöshet, missbruksproblem, självmord och inte minst antalet våldsbrott; en explosion av familjeformer skulle kunna minska utbredningen av våld i nära relationer; ett språk som tillåter en människas existens (som hen faktiskt gör) är rikare, vackrare och mer precist.

Till sist ska så klart också sägas att inga former av kamp som verkar för minoritetens bästa någonsin ska värderas utifrån majoritetens relativa vinst. 

Tack för uppmärksamheten.

/M

Dec 27

God jul, gott nytt år osv osv

2013 var fantastiskt trevligt. Vi börjar nästa år likadant:

9/1 - The Hush Hush Club, Jönköping (w/ Vånna inget)
10/1 - Kafé de Luxe, Växjö (w/ Vånna inget)
11/1 - Babel, Malmö (w/ Feathered Arms, Primitive Rites)
24/1 - Göteborgs Filmfestival invigningsfest, Göteborg (w/ Lucy Love m. fl.)
25/1 - Heavens up here, Stockholm (w/ De Montevert m. fl.)

Ha det fint och var besvärlig!